Oj, oj, oj. Nu var det längesen jag bloggade senast. Har haft annat att göra kanske?
     Mitt liv börjar bli mer och mer spännande. Jag ska få komma till något arbetsförmåga-centrum för att testa egenskaper och se vilket yrke som skulle kunna passa mig bäst. Det känns riktigt roligt. Jag har varit arbetssökande tillräckligt länge nu :P
     Jag tycker synd om mina syskon som är på Metaltown nu; det ösregnar ju :P

/// Elín

På tre dygn har jag läst de två första böckerna i House of Night-serien; "Marked" och "Betrayed". Jag blev förälskad direkt, och kollade genast upp fortsättningsdelarna (tack gode gud för wikipedia). Snart dämpades tyvärr min förälskelse. De senare böckerna verkade inte alls lika bra eller trovärdiga (hur trovärdig en fantasy-serie nu kan bli). En massa nya karaktärer intoducerades, och nu snurrar det bara runt i huvudet på mig. 
     Det verkar ganska ofta som författare svävar ut i galenskaper då de känner att fantasin sinar men att de måste fortsätta för att avsluta berättelsen (farligt att komma med ett sådant påstående, eftersom att jag själv skriver, men iallafall), och detta gäller inte bara böcker. Jag tänker framför allt på tv-serier som Smallville, Xena:Warriorprincess, Buffy the Vampire Slayer och Angel, för att bara nämna några. Till en början älskade jag alla de här serierna, men tröttnade när de började spåra ur totalt. Det verkade som om den som skrev historierna drabbades av hjärnsläpp och helt enkelt bara skrev för att få berättelserna att fortsätta.
     Naturligtvis finns det undantag. Framför alla andra (enligt mig) står Harry Potter där böckerna bara blir bättre, liksom serien Arvtagaren (Eragon). 
     Jag vet att jag är hård och att jag har höga krav för att vara en läslus. Böckerna måste fånga mig redan i första kapitlet (och ibland första sidan), annars bedömer jag dem som icke värda att läsa.
     Trots detta kommer jag nog fortsätta att läsa House of Night, men jag tvivlar på att de kommer få en plats i min bokhylla. Biblioteket får stå för mer galna böcker.

/// Elin

Ps. Jag beundrar trots allt detta starkt alla de olika författarnas storslagna fantasi, tro inget annat. Jag tycker bara att, i vissa fall, borde man kanske tänka efter lite innan men placerar vad som helst på boksidorna. Jag säger inte att jag skriver bättre än P.C. och Kristin Cast, så detta är lika mycket en förmaning till dem som till mig själv.  

Jag hade lite tur idag, slapp gå till skolan. Skönt med tanke på att det är iiiskallt ute :S Det är i och för sig kallt här inne också, men det beror på att jag vädrar.
     Bara ca en vecka kvar till julaafton nu. Åh, det ska bli mysigt :) I år är mamma hemma på eftermiddagen så hon kan göra julmaten också. För första gången på ett par år, hon har jobbat mycket annars de senaste åren. Vården har mycket på julen.

/// Elin

I mitt tidigare inlägg skrev jag om bombattentatet i Stockholm, och någonstans mot slutet skrev jag att jag skulle ta upp yttrandefriheten i mitt nästkommande inlägg. Så det gör jag alltså nu.

I självmordsbombarens mejl (se/lyssna/läs om det här) stod det att han gör vad han gjorde pga. Sveriges trupper i Afghanistan (där vi enligt honom krigar mot Islam) och att vi försvarar Lars Vilks. Jag har redan sagt att jag inte ska diskutera Afghanistan-frågan, men jag måste ändå säga att jag inte tror vi krigar mot Islam, utan vi försöker skydda de civila människorna i Afghanistan.
     Lars Vilks, och framför allt yttrandefriheten tänker jag dock ta upp.

År 2007 skrev Aftonbladet (här är artikeln) om hur Lars Vilks inte fick visa sina bilder på profeten Muhammed under en utställning i Tällberg. Från den dagen/artikeln har Lars Vilks blivit hotad/förföljd etc. pga. det faktum att det är väldigt kränkande att avbilda profeten Muhammed som hund (eller överhuvudtaget).

Detta leder mig in på lagen om yttrandefrihet. Den innebär att alla människor ska ha rätt att uttrycka vilka åsikter (eller vad som helst) de vill. Hur kommer det sig då (som i det här fallet) att någon blir hotad till livet? Självklart har muslimer rätt att bli upprörda, men att försöka döda förövaren? Här blir det motsägelsefullt, inte sant?

Här vill jag nu presentera en av mina favoritkomiter; Magnus Betnér. Jag har inte sett allt han har gjort men jag vill tipsa om ett framträdande jag har sett: Magnus Betnér: Inget är heligt (se den här). I det uppträdandet talar han mycket om yttrandefrihet och säger"det verkar som om yttrandefriheten bara gäller sånt vi vill höra", och det ligger mycket i det. Vad man än säger finns det alltid någon som blir förolämpad/har en annan åsikt/blir rasande osv. När Magnus hade skämtat om att Jesus skulle ha varit gay fick han hård kritik (läs mer här), men som han säger i sitt upspträdande; "(...) det är faktiskt så att om vi ska acceptera profeten Muhammed som rondellhund måste vi också acceptera att man skämtar om Jesus som gay, men nej så är det inte riktigt(...)", och det har han ju alldeles rätt i. Återigen; yttrandefriheten gäller bara det vi vill höra. Magnus Betnér är klok och förstår sig på människan.

Vi svenskar/kristna/icke muslimer/muslimer som inte tar alltför hårt på händelsen etc. är alltså för yttrandefriheten. Men om vi tar de kristna som exempel; hur skulle reakrionen bli i världen om någon ritade Jesus "tillsammans" med en man? Med tanke på de reaktioner Magnus Betnér fick när han skämtade tror jag inte att de skulle bli positiva.

I eventuella kommentarer skulle det nu kunna tänkas stå "Men det är skillnad. Vi skulle inte hota eller förfölja den som gjorde det även om vi blir arga!". Jovisst, det är kanske sant eller inte sant, i det har jag inga åsikter eftersom att jag inte kan se in i framtiden. Däremot är det ingen skillnad i det avseendet att människor skulle bli upprörda, precis som muslimerna nu blivit. Upprördheten till följd av yttrandefriheten är det vi diskuterar nu.
     Handlingarna som följer på yttrandefriheten är också viktiga att ta upp. Jag tycker inte att en människa har rätt att döda någon till följd av dennes åsikt, oavsett kön, ålder, folkslag, religiös åskådning eller något annat. Har vi yttrandefrihet, så ska den för fasen gälla ALLA.

Jag kommer nu uttrycka en åsikt som jag förmodligen kommer få mycket kritik för.
     När Lars Vilks målade profeten Muhammed som rondellhund kunde han naturligtvis inte vate att reaktionerna skulle bli så otroligt extrema, men om han visste att det är kränkande att avbilda Muhammed som rondellhund borde han kanske låtit bli? Särskilt med tanke på hur reaktionerna blev i Danmark året innan (läs mer här). Han borde ha varit tillräckligt smart för att fatta att reaktionerna skulle bli liknande. Jag är för yttrandefrihet, men jag själv hade i det här fallet inte riskerat Sveriges, min familjs, och min egen säkerhet bara för att testa just den här gränsen. Jag tycker att han borde ha tänkt efter före.

Kommentera nu och skriv era egna åsikter. Gäller yttrandefriheten allt eller bara det vi vill höra? Finns det saker man borde hålla tyst om, om inte för sin egen men för andra människors skull? Vart går gränsen för er? Varför tar en del människor så hårt på ett yttrande att de försöker mörda personen? Skriv och berätta vad ni tycker!

/// Elin

Oj, oj, oj... Terrordåd i Stockholm. Reinfeldt kommenterar händelsen men säger (enligt mig) något av större vikt för att lugna samhället eller ge någon information om händelsen. Samma sak (återigen enligt mig) är det med polisen.

Inte konstigt att svenska folket grips av panik. De är ute och köper julklappar när en man plötsligt spränger sig själv i luften. Alla tidningar surrar av rykten och uttalanden från vittnen och "pålitliga källor". Tidningarna refererar till varandra och någon egentlig information av vad som hände är svår att få. En hel del artiklar finns dock både här och här, men om era ögon är källkritiskt tränade bör ni kanske använda den kunskapen.

Jag tänker inte ljuga och säga att jag inte blev orolig när jag hörde om detta, men jag vill ändå berätta på vilket sätt jag är och inte är orolig på.

Om vi utgår ifrån att det inte är säkert att något mer sådant här inte kommer hända, så är min oro att oskyldiga människor kan komma att skadas. Självklart, hade någon kommit för nära, hade det varit en större bomb, hade seriekopplingen mellan de bomberna som var fästa vid självmordsbombaren fungerat; då hade såklart många människor kunnat skadas eller dött, och det är jag jätteorolig för om det nu händer igen.

Vad jag dock inte är orolig/rädd för är musimer/invandrare. Jag har många vänner som är både invandrare och muslimer, och jag har aldrig fått intrycket av att de skulle vilja spränga sverige eller något annat land av ett eller annat skäl. Jag är övertygad om att majoriteten av de muslimer som finns i Sverige är som de jag känner; helt vanliga människor. När man drar alla över en linje och säger "de där invandrarna/muslimerna som gör sådant här är sjuka i huvudet" är det viktigt att tänka på att de flesta muslimerna inte är sådana här, det är bara det att de tokiga fundamentalisterna är de som syns och hörs, och då tror lättpåverkade människor att alla är sådana. 
     Tro nu inte att jag på något sätt försvarar det som hände. Dådet var fruktansvärt, men det hade jag tyckt också om det var en kristen/jude/buddhist/hindui etc. (dvs. någon annan tokig människa vem som helst). De jag försvarar (och alltid kommer att försvara) är vanliga människor som inte har gjort något ont. Jag är emot alla som gör någon annan illa (djur eller människa etc.) oavsett vad det gäller  (terrordåd/våldtäkt/mord/misshandel/aga/mobbing etc.), med drar inte folk över en linje.

Den här självmordsbombaren hade ju tydligen skickat något mejl till TT också, där han skrev varför han gör det han nu gjorde. En anledning var (som jag förstod det) att Sverige har trupper i Afghanistan, och den andra att vi skyddar Lars Vilks. Afghanistan-frågan kommer jag inte ta upp vidare här, då jag inte anser mig veta tillräckligt för att ha någon åsikt i frågan, men jag kommer in nästa inlägg diskutera Lars Vilks och yttrandefriheten.

Avslutningsvis vill jag rekomendera en artikel från DN där Abd al Haqq Kielan, ordförande i Svensk islamisk samling uttalar sig om händelsen i Stockholm. En liknande finns på Aftonbladet (läs den här), men då DN:s artikel är längre och dessutom har en konkret tid utskriven för när artikeln publicerades säger mina källkritiska ögon (för övrigt, stort tack till min historielärare Niklas Mattsson för dem) mig att man borde läsa den, kanske inte enbart men först.

Dra inte alla över en linje och låt inte er rädsla/oro styra er. Lev, må bra och älska er själva och varandra.

/// Elin

Ps. Jag är ingen expert i något avseende; jag uttrycker bara mina egna åsikter. Bilda er en egen uppfattning i frågan och skriv sedan en kommentar. Diskussioner och olika åsikter är alltid roligt. 

Det blir inte mycket bloggat nuförtiden. Vad beror det på? Troligen att jag har skaffat mig ett liv :P Haha nej då, men skolan är igång och då tryter tiden. Fast jag lägger mer tid på mina tankar än på skolarbetet. Det är knappast hälsosamt att tänka så mycket som jag gör. Framförallt min egenhet att överanalysera ALLTING. Jag borde kanske gå i ide...?

/// Elin 

Nu har jag varit och röstat för första gången i livet. Blivit av med val-oskulden alltså :P Hihi, nej, det var faktiskt jättekul att få vara med och påverka Sveriges framtid. Men lite trixigt med alla valsedlar och allt hemlighetsmakeri som var i vallokalen.
     Jag för min del står rakt och stolt upp för min åsikt. Jag är Vänsterpartist. Det finns mycket som gör att jag håller med dem (de är emot kärnkraft, de vill förbjuda pälsdjursuppfödning osv) men naturligtvis så håller jag inte med om precis allting de tycker. Det blir nog svårt att hitta ett parti som man håller med helt. Jag hittade iallafall till slut det parti som står mitt hjärta närmast.
     Men en av de främsta anledningarna till att jag till slut valde Vänsterpartiet är Jesper Odelberg. Han har power, han har känsla, och han vågar stå upp för sig själv trots alla fördomar människor har om rullstolsburna personer. Jag beundrar honom starkt, och hans vilja hjälper mig att lita på mig som person. Att jag är stark trots mitt funktionshinder.

Jesper Odelberg in i riksdagen!!

/// Elin

  

Här sitter jag, 01:43 en sommarnatt och skriver i min blogg. Varför? Jag har ingen aning.
     Trots att dagen har varit lång, min kropp är trött och mitt sinne föröker påpeka att "man ska sova vid den här tiden!", känner jag inte för att gå och lägga mig. Det blir alltid så i slutet av mina sommrar (stavas det så tro?); jag tänker för mycket, och därför kan jag inte sova. Faktumet att jag oftast inte går upp innan 11:00 på förmiddagen spelar väl kanske i och för sig också in... Godnatt på er, ni underbara människor som läser min blogg :)

/// Elin

Under alltför lång tid har både inspirationen och lusten att skriva varit borta. Så frustrerande, eftersom det är ett av de största glädjeämnena i mitt liv.
     Men igår kväll, fick mitt sinne en kick. Det var bara att öppna ett word-dokument och låta orden flöda. Berättelsen verkar skriva sig själv och det skulle kunna bli riktigt bra om jag bara kan låta tanken flöda fritt och inte låsa sig vid obetydliga detaljer. Det ska gå! Jag är tillbaka i luften, vingarna bär igen! Nu jädrar ska här flygas ;)

/// Elin

Poison - Ett helt otroligt bra band som har gått rakt in i mitt hjärta. Jag beklagar verkligen att det tog mig nästan 17 år att upptäcka det, men nu när jag hittat dem tänker jag aldrig släppa taget. Deras låtar är så underbart uppriktiga; ibland kanske lite för uppriktiga. Lyssna bara på Talk Dirty To Me och Sexual Thing så förstår ni nog vad jag menar. Men det är också en sak jag älskar med dem; de sjunger om det som faller dem in, även om sådant som ses "olämpligt" och "tabu". Sådant behövs. Jag har aldrig förstått varför sex är ett så känsligt område. Utan det hade ju jorden varit ganska tom, eller hur?

Men nu ska vi inte prata om sex utan om Poison. Låtar som Fallen Angel, I Won't Forget You och Cry Tough dyker allt som oftast upp i mitt huvud, som om mitt liv var en film och de låtarna filmmusiken som ofta passar in sällsynt bra.

Men framför alla de låtarna kommer ändå Every Rose Has It's Thorn. Låten som ibland får mig att gråta för att den är så vacker, ibland för att den passar perfekt in på mina känslor. Men oftast får den mig bara att sjunga med eftersom den framför andra låtar har en speciell plats i mitt hjärta.

 
/// Elin

Då är den nya designen äntligen klar. Visst blev det snyggt? Nåja, jag tycker det iallafall :) Men något jävulskap blev det allt, precis som jag trodde. Det var iallafall väldigt roligt att göra om bloggen, att leka sig fram med färger, bilder, typsnitt osv. Tur att jag iallafall kan göra sådant vid datorn, eftersom jag är bedrövligt dålig på att rita och måla. Men, men; man kan inte få allt här i världen :P

/// Elin

Eftersom jag nu har semestrat och i största allmänhet stressat färdigt för den här sommaren tänkte jag ta mig tid till att ge min blogg en makeover. På grund av "lagen om allts jävlighet" (som min pappa så vackert brukar kalla det) lär jag få en hel del problem med detta, vilket kan medföra en rörig och kaotisk blogg under en tid. Det ska komma fler kategorier (musik, litteratur mm.) en ny header och lite annat smått. Jag ber mina eventuella läsare ha överseende med detta. Förhoppningsvis ska det inte ta alldeles för lång tid.

/// Elin

Det här sommarlovet har gått alldeles för fort. Jag har gjort så mycket att jag inte ens hunnit blogga (skäms på mig! ;)). Visingsö, Vallarnas frilufsteater i Falkenberg, allehanda dagliga aktiviteter hemma som t ex läsa sjukt många böcker, grillkväll hos bästa vännen Therese (<3) osv. Skapligt väder har det varit också :) Jag brukar vara uttråkad vid den här tiden på sommarlovet, men nu vill jag att det aldrig ska ta slut. Hösten är mysig, men snälla; låt den här sommaren vara för evigt...!!

/// Elin

Ibland kan jag vara alldeles för bitter och cynisk. Viktorias och Daniels bröllop var så vackert, och jag blev väldigt rörd när Daniel höll sitt tal till Viktoria. Det känns som om den här dagen har förenat hela sverige, och det är oerhört glädjande :) Jag räknade ut att svenska folkets present kostade ungefär 3 öre per person (se inlägget "Grrr..."), och vad är 3 öre? Monarkin är en del av Sverige och jag tycker nog, trots min eventullt återkommande bitterhet, att vi ska ha kvar den :D

/// Elin

Efter tre dagar på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg har jag äntligen fått komma hem igen. Nålar och skit, men bland det värsta var att jag var tjungen att vara själv :S 18 år = vuxen, så jag fick vackert vara ensam på sjukhuset. Första natten var värst. Den andra var jobbig, men ändå lättare att ta sig igenom. Ibland är det INTE roligt att räknas som vuxen :/

/// Elin